SEDAN SIST

Sedan i maj har jag inte skrivit på riktigt. 

Kände mig som en lögnare då jag inte längre kunde skriva ifrån hjärtat. Vill så ogärna lägga in lösenord här eftersom jag vet att ni aldrig skulle komma ihåg det.  

Det här är ett fantastiskt sätt att dokumentera allt roligt som händer och dela det med alla underbara människor vi så sällan får glädjen att träffa (jag lämnar för övrigt här med in en motion om att alla ska flytta till Sverige, det är ett fantastiskt land ok) 

Mycket vatten har runnit under Paris broar sedan sist. 

I en släng av carpe diem, cease the day och omjagintegördetnukommerjagnogaldirgattgöradet bokade jag efter fem år av ursekter (jag är för svag, min kropp klarar inte av påfrestningen och hundra andra (även det är färesten tabu här i bloggen REUMATISM REUMATISM fan vilket äckligt ord)) in mig på en skärmflygar kurs och började fem dagar senare. Är klar med grundkursen, är nästan klar med hangbehörigheten och har provat på vinschning (tre egna drag) Det är fantastiskt kul. Vinden, Vyerna, Friheten och ojojojmarkenärväldignäradrauppbenen eller möjligen tittaintepåhindrettittaintepåhindrettabortblickenfrånbunkernfanjaglandarmittitaggtrådenphuuskärmenklaradesig!!! Peter har värsta tålamodet, lugn och konstruktiv till skillnad från mina egna inre kommenderande röster och då han är med är det mindre dramatik både mentalt och fysiskt. 

Vi har fått njuta av våra underbara familjer som varit i sverige i sommar, mattias, pappa, jesper, sara, pappen, ingunn, tuva, peter, kurt, mattias (igen) och brianna. Så fantastiskt underbart det varit att ha er här. Ni är djupt saknade. Jag är så innerligt tacksam att ni kommer och hälsar på oss.

Har haft värsta livskrisen. Vilket inte bara resulterat i ångest utan även i hål i öronen, vitare tänder och att jag kom fram till att JanInge nästan är perfekt (ja, det där kom jag fram till då jag funderade på att lämna honom för det är nämligen det man gör då man har livskriser ok. Några frågor? Nej, kunde just tänka mig det)   

Philip har blivit så stor. Borta är middagsvilan, nappen, barnlåsen (gift undantaget), skötbordet och pottan. Han är så fin, så söt, så förståndig. Underbara unge. Han väljer själv sina kläder, sitter i framåtvänd barnstol och kör "Hallå dä, köp blåbä", "jag ska jöja det nästa gång" och "rap, ureshta mig" Jesper style även om han fortfarande säger "mamma sova mig" då det är dags att gå och lägga sig. 

Tiden som annars lagts på att skriva här har istället använts till att läsa, leka med Philip och spela meningslösa men ack så underhållande spel i min supersmarta telefon. 

Ännu en katt har flyttat in, mycket till vår gamla katts och Jan Inges förtret.

Tänker att det är dags att börja skriva igen.