Phils bökade efter sagan. Slängde sig hit, dit, vände sig, vände tillbaka och hade svårt att komma till ro.
Själv gjorde jag det som varje normalbegåvad mamma skulle göra.
Jag låtsas sov för att visa hur man bör föra sig vid den där tiden på dygnet.
Problemet med den lösningen är att jag somnar inom loppet av 90 sekunder ganska irriterad över att det ska vara så svårt att sova.
Jag vaknar till och där ligger han, fortfarande klarvaken och klappar mig över kinden och håret.
Ilskan var som bort blåst och kvar var glädjen över att få vara denna underbara unges mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar