Killarna ligger kvar i sängen. De sover som stockar. Själv är jag uppe, trött som en apa sittandes på balkongen.
Det är varmt som i en bastu och vågorna rullar sakta in mot stranden.
Ett välsignat lager av dis har lagt sig och skyddar mot den värsta solen och värmen.
Sista dagen här. Drar djupa njutningsfulla och tacksamma andetag. Tänk att ha fått njuta av pappa, Jesper och Sara en extra gång. Så mycket tid vi haft tillsammans.
Ibland tänker jag att pappa nog är ok ändå, men det är en illusion, min önskan jag projicerar mot honom. Det varierar över dagen och saker är inte som förr.
Måtte han bli bättre ju fler projekt han avslutar, ju fler orosmoment som försvinner.
Sara anklagar sig själv. Säger att hon ska avlasta.
Hoppas det kommer att hjälpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar