Går runt i min bubbla. Världen utanför fortsätter som den alltid gör, den berör, är verklig, men avlägsen. Som om där fanns ett osynligt hölje. Inget når mig på riktigt. Det är så jag vill ha det, ett litet tag till. Är det så här det är "the pinks" tänkte sig sin måne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar